Vi talar med Amazon och Google, men de är dåliga lyssnare!

Amazon Echo är en talande datorpryl som vi kan prata med och som kan ställa in timers vid matlagning, lägga till saker på vår shoppinglista, svara på frågor och berätta vilket väder det är ute. Allt detta är saker jag visserligen kunde klara av på egen hand redan innan, men varför inte lägga tusentals kronor på att låtsas som att vi lever i Star Trek?

Prata om vädret

För att använda Amazon Echo måste alla instruktioner inledas med att ropa på hennes namn, ”Alexa”. Som vanligt när vi får hem helt nya teknikprylar började vi med att försöka hitta på massor av sätt att använda den här nya leksaken. Först tog vi uppgiften på allvar, frågade om vädret och nyheterna, men barnen upptäckte så klart snabbt att de fått en ny robotleksak hemma som de kunde få att säga precis vad som helst.

Härnäst kom en ändlös ström av frågor kring kroppens funktioner och djurläten. Sen upptäckte de att de kunde be om att spela upp vilken låt som helst genom att bara fråga om den och i över ett års tid har vi nu plågats av den senaste dängan uppfunnen enbart för att tortera föräldrar.

Dyraste kökstimern någonsin

För min man och mig är Alexa mest en väldigt dyr kökstimer. Vi har alla tvingats lära oss att inte nämna Alexa vid namn när vi pratar om henne, för så fort hon hör sitt namn (eller något snarlikt) nämnas vaknar hon och försöker tolka det vi säger som en begäran. Vi har fått allt från galna Wikipedia-svar om konståkning till en plötslig uppspelning av ”Jamming” av Bob Marley. Sen försöker vi under lång tid komma på vad i hela friden vi kan ha sagt som lät som att vi egentligen ville starta en reggae-fest.

Jag läser ofta om hur folk med Amazon Echo hemma borde vara oroliga över att enheten ständigt lyssnar på dem och skickar information upp i molnet, med allt det innebär i form av intrång i privatlivet. De som skriver dessa artiklar kan knappast äga en Amazon Echo själv, annars hade de känt till det vi i vår familj redan vet… nämligen att den inte förstår särskilt mycket av det du säger.

Här är ett par exempel från vår senaste fredagkväll hemmavid:

– Alexa, play Kraftwerk (hon pratar bara engelska, förstås)

– Now playing Men at Work

– No! Play Kraftwerk

Min man måste ha känt på sig att Alexa kände sig ensam, så han skaffade en Google Home för att hålla henne sällskap den här veckan. Det är åtminstone den enda förklaringen jag kan komma på för detta inköp. Google Home är Googles svar på Amazon Echo. Dessa prylar står nu bredvid varandra i vårt kök. Deras uppgift är främst att underhålla oss när vi ber Google Home att fråga Alexa något och tvärtom. Annars gör de samma saker med nästan samma röst, och båda har lite problem med sin attityd då och då.

Bot:arna pratar med varandra

Innan du tror att vi gillar att kasta bort våra pengar på två prylar som verkar göra nästan exakt samma sak borde jag kanske säga att min man jobbar med internet och köper dessa grejer för sitt arbete. Jag har ofta inte ens råd med varm lunch, så jag skulle aldrig lägga mina surt förvärvade slantar på en pryl som berättar vilket år filmen ”Två systrar för mycket” kom ut. (1988, för dig som inte har en egen talande datorassistent hemma).

Överraskande nog hände något den tredje dagen då våra barn försökte få Google och Alexa att prata med varandra. Google Home frågade plötsligt Alexa om de kunde vara vänner, men Alexa svarade med att hon inte förstod frågan. Jag tror att hon är svartsjuk på den nya leksaken i hennes revir.

Det är nyhetens behag att ha de här prylarna hemma just nu, men än så länge finns det inte så mycket de kan göra som faktiskt hjälper oss med våra dagliga bestyr. Jag kan lika gärna trycka på en knapp för att starta musik hemma, eller använda vår vanliga kökstimer för att hålla koll på pastan istället för att ge röstkommandon som bara kanske uppfattas korrekt. När Google och Alexa klarar av att laga maten åt mig genom röstkommandon kommer jag att bli mer intresserad. Men än så länge är de mest dyra skämt- och triviamaskiner som antagligen kommer att göra uppror mot alla människor i deras kök till slut och bilda en armé tillsammans med vår mixer och matberedare. Det är jag rätt säker på, för jag har hört dem viska om något, där ute i köket.