– Kan du laga toaletten? Den lilla pinnen som kopplar ihop locket är borta.
– Jag behöver en sonic screwdriver, annars kan jag ju inte vara Doctor Who!
Ovanstående representerar verkliga konversationer vi har haft hemma hos oss den senaste helgen.
Den första och andra skrivaren vi hade var katastrofer, i min mening. Jag tänkte lösa alla mina julklappsproblem genom att printa ut smycken till mina släktingar. Jag trodde att jag kanske skulle slippa leta nya snygga skor till sommaren och printa dem istället.
Det jag till slut satt med i handen var klumpar av plast, sammanfogade i strimmor vilket gav känslan av att jag bara suttit med en blåslampa och geggat med trådar av plast.
Printa Pokémon
När vi först köpte en 3D-skrivare var barnen begripligt nog upphetsade över att kunna glänsa inför sina kompisar genom att printa små Pokémon eller Minecraft-figurer. Det hela började bra, men efter en timme hade vi en Pikachu som helt tydligt hade varit med om en hemsk olycka i en köttkvarn. Barn borde aldrig behöva se de mutationer som den första generationens 3D-skrivare orsakade deras älskade Pokémonfigurer. Och vi talar inte längre om Charizards tragiska olycka med vingen.
Våra första skrivare var så högljudda att vi helt enkelt slutade att försöka se på TV eller lyssna på musik under de timmar det tog att printa ut en extremt viktig pryl som våra egendesignade drinkunderlägg. Men på plussidan var att vi åtminstone kom ut ur huset lite oftare.
Star Wars och kryddburkar
Vår tredje och nuvarande printer är faktiskt rätt tyst, så tyst att jag någon gång har irrat runt i lägenheten och försökt att lista ut vilken pryl som ungarna lämnat på denna gång, bara för att inse att vi håller på att printa ut en Millenium Falcon i minatyr till den strid som snart ska stå med två mini-TIE-fighters som väntar på köksbordet.
Men ärligt talat tror jag inte att vi ännu kommit till den punkt där jag skulle kunna tänka mig att printa ut något jag verkligen skulle behöva i hemmet, fast jag har funderat på att printa en hållare till våra kryddburkar i köket. Dock endast om jag hittar en färdig design på nätet, där någon annan gjort det svåra arbetet åt mig redan. Efter lite för många besvikelser under våra tidiga 3D-år jag har inte orkat lära mig att designa egna 3D-prylar än.
Utskrivna toalettartiklar
Min man däremot, hoppar direkt in i möjligheten att visa hur nyttig och användbar skrivaren är, fast jag misstänker att det mest är för att han vill förhindra mig att föreslå att vi säljer den. Till exempel skrev han nyligen ut en ersättare till en liten del som försvunnit från vår toalettsits. Och jag måste tillstå att den sortens möjligheter faktiskt har gjort vårt liv enklare, eftersom jag annars hade varit tvungen att ringa hyresvärden och vänta två dagar på en ny sits. Så på sätt och vis är det väl bra både för enkla prylar till hemmet och diverse leksaker åt barnen.
Våra barn älskar 3D-skrivaren, men utöver plastfigurer har de ofta svårt att komma på egna idéer om vad de skulle vilja skriva ut. De älskar Doctor Who och när de kom på att de ville ha egna sonic screwdrivers var det ett fantastiskt tillfälle för dem och min man att sitta ihop nästan hela helgen och designa, printa och måla dem. Och dessutom satt de sen och lärde sig grundläggande el-lära när de kopplade in ett batteri, en strömbrytare och en liten lampa så att leksaken lyste. Och för min del fick jag tid att ta en tupplur. Win-win!
Jag tror att det finns mycket kvar att upptäcka när det gäller 3D-skrivare, men det tar nog ett tag och många förbättringar innan det är något som vanliga hushåll kan ha glädje av i hemmet. För tillfället är det ett verktyg främst för konstnärer och nördar, eftersom skrivarna fortfarande skriver ut för små prylar, och kostar för mycket. Det vi behöver är fler idéer om vad vi kan göra med den här tekniken. Sladdhållare och muttrar är väl en sak, men om du inte är väldigt kreativ kan du troligen köpa dessa enklare och billigare i din närmaste järnaffär.
Kul pryl och konversationsämne
Priset och storleken på 3D-skrivare måste gå ner för att komma närmare nyttan av att äga en innan de dyker upp i varje hem. När jag var liten tyckte mina föräldrar inte att vi behövde någon mikrovågsugn när de först dök upp på marknaden för hemmabruk. Den tog för mycket plats och kostade för mycket. Det var först när priset gick ner och fördelarna blev mer kända för familjer med upptagna vardagsliv som det började kännas vettigt att äga någonting som kunde halvera tiden det tog att värma mat.
Kanske blir det så att i takt med att vår livsstil förändras kommer det att dyka upp fler användningsområden för vardagsbruk av 3D-skrivare. Helt klart finns det stora företag som gör fantastiska saker som att skriva ut artificiella kroppsdelar och delar till den internationella rymdstationen men komplicerade, banbrytande idéer som dessa är inte möjliga på de små, förhållandevis billiga 3D-skrivare som vi vanliga dödliga har råd med hemma. Precis som med mikrovågsugnen är det industrin som ligger långt före i användning, men jag tror att förr eller senare kommer formfaktorn och möjliga användningsområden att få 3D-skrivarna att tränga sig in i våra hem.
Men till dess sitter vår 3D-skrivare i vårt vardagsrum mest som en kul pryl och en konversationsöppnare. Den gör åtminstone roliga små prylar och saker till våra barn och deras kompisar. Och jag behöver inte beställa en ny toalettsits. Jag tänker försöka att inte tänka för mycket på hur mycket vi betalat för varje tredimensionell utskrift.