Barnen har tjatat och tjatat, och till slut kunde jag inte stå emot… Nä, jag skojar. Det är ingen annan än jag själv som sparat pengar för att äntligen kunna köpa Playstation VR vid lanseringen. Lanseringen präglades av brist på bundles och de PS Move-kontroller som behövs för att kunna använda VR fullt ut. Men till slut fick jag tag i en VR-hjälm och den Playstation-kamera som man måste ha för att kunna använda den. Paketet kostar mer än en ny PS4 i sig självt, men efter att ha testat lite andra VR-enheter var suget enormt och hela familjen stod och hoppade av glädje när jag kom hem med den stora lådan.

Ganska roligt

Installationen var inte särskilt svår, även om det var många sladdar och lådor att hålla ordning på, men otåligheten gjorde det ändå svårt när man bara vill komma igång så snart som möjligt. Efter inkopplingen kom den första besvikelsen – Sony snålar och skickar inte med något ”riktigt” spel, utan man får lite demos och så får man ladda ner ”VR Worlds” med minigames. Ganska roliga minigames förvisso, men de känns rätt slappt och hafsigt gjorda ändå, och inte alls som en särskilt bra demo av vad VR kan innebära.

VR

Nu har det gått ett par veckor, och den första lusten och nyhetens behag har övergått i en mild besvikelse. Inte bara för att spelen som finns är dyra och att det är tveksamt om de är värda pengarna, utan också för att upplösningen i hjälmen faktiskt är lite för låg så att det är suddigt när man spelar. Dessutom är realtids-trackingen inte jättebra, vilket gör att det man ser i hjälmen rör sig lite hela tiden, liksom pulserar, vilket ger åtminstone mig åksjuka ganska snabbt. Jag hoppas att det är nåt som går att åtgärda med en uppdatering, och att det kommer roligare spel snart.

Barnen älskar spelen

Närvarokänslan är själva grejen med VR – det går att få miljöer att kännas som att man verkligen är där. Det kommer helt säkert att leda till ännu mer intensiva spelupplevelser, men kanske också roligare onlinevärldar där man kan ”träffas” i den virtuella verkligheten men ändå få det att kännas som att man träffats på riktigt? Och möjligheten att kunna lära sig att exempelvis mecka med en bilmotor eller varför inte löda på ett kretskort känns fantastisk, om upplösningen och ögontrackingen blir bättre. Man skulle kunna titta på en värld från olika vinklar, zooma in och ut och helt enkelt bättre kunna se hur saker sitter ihop.

Barnen älskar dock spelen, och vårt hem har nog aldrig varit så populärt bland deras vänner – en veritabel parad av grundskolebarn passerar nu vårt hem på eftermiddagar och helger då alla vill prova. Och jag har ändå ett hopp om att VR på sikt kan leda till nya spelformer. När man är inne i en stålbur och dyker till havets botten så känns det faktiskt som att hajen kommer på riktigt. Det kan bli väldigt roliga spel i framtiden. Om en bara slipper åksjukan.